Slöjdaren och konstnären Gunborg Ångman är inte född i farstun. Men hon har vuxit upp med en farstu, och funderat lite kring detta.
I sin krönika delar hon med sig av sina funderingar, och beskriver farstuns betydelse förr och nu.
Hennes funderingar yttrar sig även på andra sätt, vilket vi kommer att få se i samband med en utställning som öppnar i februari.

Under arbetet med min nästa utställning fick jag anledning att fundera över uttrycket ’inte född i farstun’, vilket är en omskrivning för en klyftig person. Men då borde det ju kunna vara tvärt om också; att ’vara född i farstun’, alltså vara mindre begåvad. Farstukvistar är av stor betydelse har jag märkt. Man ska ha en farstu, men inte vara född i den.

Detta ledde vidare till tankar på farstukvistar som sådana. Farstun under min uppväxt var inte stor, vilket farstukvistar inte var. Det var i princip en låda med tak och dörr som stod placerad framför ytterdörren på huset. Ett trappsteg upp. Trägolv med en liten trasmatta. Ett fönster på farstudörren, med en glesvävd gardin som solen vittrat till skörhet. Omålad invändigt. Trots fönstret i dörren var det ganska mörkt därinne. Ett ögonblicks blindhet innan man klev genom nästa dörr. Såvida man inte var på väg ut i vintermörkret, då fick ögonen allt vänja sig, men då brukade brolampan vara tänd. Farstun var ändå så pass stor att det rymdes ett frysskåp stående i högra hörnet, sett när man var på väg in. Där fanns fisk - sik och sellak, och kanske delar av en halv ren, bär, kanelbullar och annat smått och gott.

Nyanskaffad uppstod frågan om frysen skulle fungera ordentligt eftersom den stod i kylan i farstun. Behövde den kanske stå inomhus i värmen för att kylaggregatet skulle göra sitt? Skulle den gå sönder där ute i kylan? Och den var inte billig att köpa! Mig veterligen bodde frysen där hemma längre än jag gjorde. Fast den fick så småningom flytta in i värmen när huset blev större. Då fick farstun stryka på foten. Hall blev det i stället, som det så vackert hette. Fast farstun flyttade bara några meter söderut, vänd mot norr, och gjorde tjänst vid verkstan, där den fortfarande har hälsan. Att nå’n skulle vara född i den farstun tvivlar jag på. Inget av oss syskon hade så bråttom att mamma inte hann till BB. Nu var BB bara två kilometer bort, på sjukstugan, men ändå - födda i farstun är vi inte.

Tänk allt som passerat farstun! Människor i alla åldrar, djur, ved, mat, post, möbler, presenter, allt som hör hus och hem till, och garn till tröjor och sockor som sedan satt på barnen när de sprang ut och lekte i snön eller tittade på stjärnorna. Varma om än blöta yllevantar som var så bra att krama snöbollar med. För att inte tala om att det fanns ett ställe för främmen att stampa med fötterna på, så husfolket hörde att det vankades besök.

Dessvärre har farstukvistarna blivit sällsynta i och med hallarnas intåg. Och eftersom farstukvistarna har minskat i antal måste antalet som är födda i farstun också ha minskat. Och det är väl bra?! Men har det påverkat begåvningsreserven i landet? Jag undrar. Men då möjligheten att födas i farstun drastiskt har minskat så måste ju utvecklingen gå framåt. Eller föds barnen i hallen i stället för i farstun? Med samma gamla resultat? Men född i hallen… Hur låter det? Och i vilken hall, kan man undra? Sporthallen? Simhallen? Bowlinghallen?

Däremot är det desto fler som har fötts i bilar sedan barnbördshusen flyttats allt längre … centralt. Men det har inte blivit något uttryck för svag begåvning. Annars hade landstinget varit ansvarigt för ett ökat antal mindre begåvade medborgare. Det vore ett tungt vägande skäl för att låta gravida förlösas på hemorten.

Men månntro om jag ändå ska dra slutsatsen att landstingets (och för all del även andra arbetsplatsers) besparingsiver fördummar befolkningen? För ju mer slimmade arbetsplatser, ju större krav som ställs på människor, desto fler kvalar inte in. Platsar inte. Håller inte måttet. Och vem är det då som är född i farstun? Egentligen?

Jag har inte kommit fram till uttryckets ursprung, men det lutar åt att barnet hade för bråttom ut och därför inte riktigt var färdigt. Men hur intelligent är det att tro att det är barnet som har bråttom ut?! Vi talar här om en vräkning av det mer våldsamma slaget. För vad har ett ofött barn att sätta emot när hormoner, muskler och födslovåndor gör gemensam sak för att driva ut det lilla livet? Och att sedan anklaga ungen för att inte vara riktigt navlad!?!

Jag har ingen farstu där jag bor i Mullbacken. Inte mycket till hall heller. Främmen får stampa på bron. Och där står en frys. Säkert kan man hitta nå’n renskånk däri. Nå’n hage har jag inte heller, så hästarna springer som de vill. Men en skruvdragare har jag, så jag kan dra fast lösa skruvar. Och de enda tomtar som finns är de på loftet - om de hittar dit när det inte är plogat ända fram…

Ytterligare mer eller mindre begåvade yttringar kommer att finnas för avyttring på Hotell Lyktan någon gång i februari- mars, i konstföreningens regi.

Gunborg Ångman