Stockholm och Arjeplog. Så olika - och ändå så lika.
Gösta Jonsson, uppväxt i Arjeplog och numera bosatt i Sollentuna, skriver i sin krönika om att flanera i Stockholm och promenera i Arjeplog, om vatten och om vackra vyer.


Läser i Dagens Nyheter om en jämförelse mellan Stockholm och Arjeplog. De presenteras som två ytterligheter i landet; den mest tätbefolkade kommunen jämförs med den glesast befolkade. Om Stockholm skulle ha samma befolkningstäthet som Arjeplog skulle det knappt fyra personer i innerstaden innanför tullarna.

Jag, som har erfarenhet av bägge kommunerna, har inte alls tänkt i dessa banor utan ser likheter i ett annat avseende.

När jag efter några dagars vistelse utomlands ska landa på Arlanda tittar jag ut genom kabinfönstret. Under mig brer huvudstaden och dess omgivningar ut sig. Mälaren med sina öar, den tätbebyggda innerstaden med dess närhet till större vattenytor, som Riddarfjärden, Årstaviken och Saltsjön. Mindre kanaler och vikar, t ex Karlbergskanalen, Klara sjö. Norrström, Pålsundet, Hammarbyleden, Djurgårdsbrunnsviken kompletterar den fantastiska vyn, som får mig att fundera varför jag över huvud taget lämnar denna världens vackraste huvudstad för ett besök i t ex Paris, London, Wien eller Prag.

Visst innehåller dessa städer sevärdheter med kulturell kvalité och mysiga trottoarcaféer och myllrande folkliv, men vattenytorna kan inte mäta sig med Stockholm. En stor flod som Seine, Themsen, Donau eller Moldau slingrar sig genom stadskärnan, men Stockholms närhet till vatten saknas.

Och då har jag inte nämnt skärgården, som gör entrén till Stockholm sjövägen, till en mera total upplevelse än från luften. Då hinner man se detaljer i naturen, känna dofterna, höra vattenskvalpet och känna sjöluften.

I flygplansstolen blundar jag då och framkallar en annan vy, som också präglas av närhet till sjöar och vatten.

Från Öbergets topp ser jag, med Galtispouda i fonden, nedre delen av Hornavan och Plass´n, om- och genomfluten av Lillströmmen och Verkströmmen samt Sälla och Vauka. Blicken kan söka sig söderut längs Vaukaströmmarna med dess väl iordningsställda och lätt tillgängliga gångstigar och rastplatser.

Vänder jag mig om och blickar västerut ser jag Uddjaur, vars struktur med öar ger ett än mera naturnära intryck än skärgården.

Medan jag i Stockholm kan flanera längs dess många sjönära gator och vägar promenerar jag längs sjöstränderna på Plass´n. Jag kommer inte ihåg att jag hört någon säga att man flanerar i Arjeplog. I Stockholm ser jag massor med människor, dock sällan någon jag är känner personligen. På Plass´n träffar jag fortfarande bekanta, som jag stannar och samtalar med.

En promenad från Norrbacka längs Hornavans strand förbi Skeppsviken och ut på Skeppsholmen (det finns Skeppsholmen i Stockholm också). Efter besöket där kan jag bege mig längs Sälla ner mot kyrkan.

På ängarna norr om kyrkan tog Arjeplogs befolkning i juni 1952 emot kung Gustav VI Adolf på hans eriksgata efter trontillträdet ett par år tidigare. Jag minns att jag står i ledet där och hör kungsorden: "Det här är en av de vackraste platser jag sett."

Och ändå bodde han på Stockholms slott, med utsikt över huvudstadens blånande vattenytor.

Gösta Jonsson