Priserna, och tillgången, på kollektivtrafik skiljer sig väsentligt mellan Norrbotten och Stockholm.
Gösta Jonsson fortsätter i denna krönika sina jämförelser av förhållanden och villkor i sin hembygd och i huvudstaden, där han är bosatt.



För några veckor sedan publicerade den stora morgontidningen i huvudstaden resultatet av en medborgarundersökning för 2013.

Där visar det sig att stockholmaren generellt sett är tillfredsställd med det liv man lever. Över 90 % förklarar sig mycket eller ganska nöjda. Vid en studie av undersökningen i sin helhet framträder dock vissa områden, där man upplever problem eller saknar förtroende. Det gäller t ex trafiksituationen, avsaknad av grönområden och parker, otrygghet inne i centrala Stockholm och förtroende för politiker och äldreomsorgen.


Det mesta av resultatet upplever jag som ganska väntat, men på en punkt är man omotiverat negativ. Ungefär hälften av svaren i undersökningen uttrycker nämligen missnöje med priset för kollektivtrafiken.

Ordinarie pris för månadskort på SL (Stockholms Lokaltrafik) är 790 kronor. Pensionärer och ungdomar får det för rabatterat pris (490 kronor). För detta får man åka hur mycket man vill på pendeltågen, tunnelbanan, lokalbanorna och nästan 500 busslinjer. SL-kortet gäller alltså på hela detta trafikutbud, som sträcker sig från Singö i norra Roslagen till Torö, söder om Nynäshamn, och således innefattar hela Storstockholm med alla dess förorter.

Från min bostad i Sollentuna har jag tillgång till avgångar med pendeltåg in till Stockholm C sex gånger i timmen dagtid förutom ett antal tvärförbindelser med buss. Ett fantastiskt bra utbud, som gör mig så bortskämd, att jag ibland kommer på mig själv med att klaga när jag drabbas av försenade eller inställda turer.


För att få perspektiv på vad stockholmarna får för sin månadsbiljett granskar jag utbud och pris för kollektivtrafiken i Norrbottens län. Om man liksom i Stockholm ska ha tillgång till länets hela linjenät och all tätortstrafik får norrbottningen betala 2464 kronor. Ingen rabatt finns för pensionärer eller ungdomar (utom studentrabatt för studerande från vissa orter). Visserligen kan man då åka över ett större geografiskt område än stockholmarna, men trafikutbudet är inte på långt när jämförbart med tanke på turtäthet och trafikslag.

Månadskort (eller 30 dagars periodkort, som är den officiella benämningen) är i Norrbotten knutet till en viss bestämd ressträcka enligt en taxa som är avståndsberoende. Stockholmarens 790 kronor räcker nästan till månadsbiljett för en ressträcka på 20 km. Den kostar nämligen 836 kronor. Tala om att få olika valuta för pengarna.

Med den omfattande tillgången på kollektivtrafik, såväl dygnet runt som kors och tvärs genom länet undrar jag vad som får stockholmarna att frivilligt slösa med både tid och miljö på väg till och från sina arbeten.