Vissa saker tar man lätt för givna. Till exempel möjligheten att kunna parkera sin bil nära den butik eller fastighet man ska besöka i Arjeplogs centrum.
Och naturligtvis ska det ske kostnadsfritt.
Men spontan, nära och fri parkering är inte självklart överallt.
I sin krönika beskriver Gösta Jonsson en annan verklighet. Där det kan vara ett helt projekt att parkera sin bil...

I en tidigare krönika har jag beskrivit trafiksituationen i huvudstaden och dess omgivningar. Jag påpekade trängseln i biltrafiken och ifrågasatte varför man inte utnyttjar den väl tilltagna kollektivtrafiken.

Det är inte enbart ute på infartsvägarna det är trångt utan när man väl är framme är det inte alltid så lätt att ställa ifrån sig sin bil.

Den senaste tiden har både det regionala TV-programmet och lokaltidningen hos mig behandlat parkeringsproblemen i storstaden. Bristen på parkeringsplatser såväl inne i city som i anslutning till pendeltågs- och T-banestationer påtalas.




För min egen del är jag inte längre så drabbad av just dessa problem, men nog märker jag att det fordras viss planering och eftertänksamhet om man ska ut med bilen i dessa trakter.

Oftast sker det om jag ska göra större inköp, där hemleveransen blir enklast med bil. De väl tilltagna gallerierna vänder sig främst till bilburna kunder, men vill att dessa snabbt lämnar sin parkeringsplats när shoppingen är klar. Därför tidsbegränsas parkeringstiden, även hos mer perifera köpcentra.

Visst fungerar kollektivtrafiken alldeles utmärkt (för det mesta), men ibland segrar bekvämligheten och jag tar bilen även för att hälsa på någon bekant i ett från mig lite mer avlägset bostadsområde.
Efter kanske en halvtimmes bilfärd är jag framme och börjar leta efter en plats att lämna bilen på. Ibland är det enkelt, det finns gratis gatuparkering i anslutning till mitt besöksmål.


En annan gång kan jag mötas av en skylt "Besöksparkering", vilket verkar lovande. Men en tilläggsskylt, som förkunnar att parkeringstiden är begränsad till en eller två timmar, gör att vistelsen måste avbrytas för att flytta bilen.

På något ställe förkunnas att besöksparkering endast gäller fordon med tillstånd. Hur skaffar jag detta? Ingen upplysning ges vid P-platsen. Jag utmanar ödet, lämnar bilen och promenerar ett hundratal meter till min värd, som berättar att hyresvärden eller motsvarande har försett de boende med ett sådant tillstånd. Efter ett visst letande hittar han det och jag kan, efter ett besök i bilen, lugnt ägna mig åt socialt umgänge. Sedan gäller det att komma ihåg att lämna tillbaks tillståndet vid besökets slut.



Det finns även avgiftsbelagda besöksparkeringar. Där betalar jag (med råge) för den tid jag tror besöket kommer att ta.

Jag har också träffat på att man kombinerat avgift och tillstånd. Då krävs det att jag uppsöker besöksmålet för att erhålla tillståndet, går tillbaka, placerar tillståndet i bilen och betalar. Sedan kan besöket ske.

Mina tankar går till mina besök i Arjeplog. När vi skulle åka och handla med mor, medan hon levde, tog vi bilen från hennes lägenhet på Norrbacka, parkerade på Storgatan där vi tog ut pengar i automaten vid Sparbanken. Sedan fortsatte vi ner till Konsum och ställde bilen framför butiken. Efter inköpen åkte vi hem via Drottninggatan. Framför dåvarande Karlséns kom mor ihåg att hon har en oinlöst trisslott i handväskan så jag stannade i en parkeringsficka på gatan, sprang in och löste in en ny lott åt henne för vinsten.

Besök hos släkt och bekanta kan där ske spontant utan att vi behöver fundera på parkering för bilen. Umgänget störs inte heller av rädslan att missa parkeringstiden, vilket kan bli mycket kostsamt.

Gösta Jonsson