Vad hände? Varför hände det? Vad kan göras för att undvika att det händer igen?
Varje enskild skoterolycka är en stor tragedi, och nu är det dags att Statens Haverikommission agerar.
Det menar Maria Söderberg, som i sin krönika påpekar att antalet skoterolyckor med dödlig utgång är oacceptabelt.


Det är en fantastisk möjlighet att åka ut på fjället med skoter. Mil efter mil kan avverkas på kort tid. Det går att nå utflyktsmål som annars vore svåra eller tidskrävande att nå med skidor. Dessutom kan man lätt ta med sig både ved, mat och annan utrustning. Skotern är sannerligen en välsignelse för många fjällbesökare och näringsidkare. Det gäller inte minst i Sveriges norra inland som andra perioder kan ha svårt att locka besökare. Men så var det detta med olyckorna.

Uträknat i procent är det farligare att ta sig fram på en skoter än i en bil.
Under en tioårsperiod har 100 personer satt livet till i samband med skoterkörning. 2008 var det siffran 18, och 2011 var det 5.

Det finns totalt 7 044 932 fordon i trafik i Sverige. Av dessa är 36 389 snöskotrar.
2013 dog 264 i trafiken.
Det innebär att det är närmare tio gånger mer farligt att färdas på skoter än i ett annat fordon.

Men detta är statistik. På ett märkligt sätt är den lätt att vifta undan, trots att varje enskilt fall är en stor tragedi.

Den här natten (19 april) omkom en 40-årig man i Jäckvik i Arjeplogsfjällen. För oss alla som har släkt och vänner i Arjeplog dröjer det inte länge förrän man vet vem som gått bort, sorgen är tung. Alla tänker på och känner för den avlidnes familj och arbetskamrater. För en månad sedan omkom en 60-årig man i samma område när han körde över svag is. Den andre mannen i sällskapet lyckades ta sig upp ur vaken.
Ett dygn innan körde en 20-åring och en 21-åring omkull med skotern - även denna gång på natten - i Galtisjaur, strax norr om Arjeplog. Två ambulanshelikoptrar förde de skadade till var sitt sjukhus. Tack och lov tycks de ha klarat sig.



Skoterförsäljningen har också ökat stadigt de senaste åren. De tysta fjällen är inte så tysta under ett antal veckor på våren. Men det tycks de flesta ha fördragsamhet med, det finns en stor acceptens för skotertrafiken (även om det inte är fullt möjligt ta reda på hur alla djur och fåglar upplever det).

Men det är oacceptabelt med alla olyckor. Ett hundratal skadas mer eller mindre allvarligt varje år - och då får vi förutsätta att allt inte rapporteras in. Skoterdöden varierar över åren, men hundra döda på tio år är alldeles för mycket. (I det här sammanhanget vill jag förtydliga att jag inte har kunskap om det tragiska dödsfallet i Jäckvik under påskhelgen hade med just alkohol att göra. Denna krönika handlar om många års kunnande som finns om skoterolyckor).

Det är ingen hemlighet om skoterolyckor främst är förknippat med män och berusning. Åtta av tio som dött i skoterolyckor har varit påverkade av alkohol.
I en rapport från enheten för rättsmedicin vid Umeå universitet (2004) sammanfattar Mats Örström, docent, och Anders Eriksson, professor, följande: "I minst 67 % bedömdes alkoholen starkt ha bidragit till olyckan, och i minst 51 % bedömdes en för hög hastighet ha varit bidragande till den dödliga utgången. I 94 % av fallen inträffade olyckan under fritid och 8 av 10 omkom under korta snöskoterturer".


Det saknas sannerligen inte kunskap om varför dessa tragiska olyckor inträffar.
Men varför sker då ingen verklig förändring? Det är märkligt. Om detta hade varit en arbetsplatsfråga hade dödsfallen och olyckorna kunnat få en annan dimension. Det hade blivit rättssak och föremål för omfattande diskussion. Men nu handlar det om fritiden.
Ideella skoterföreningar - inte minst i Arjeplogsfjällen - och Sveriges Snöskoterägares Riksorganisation gör stora insatser, men de lider ofta brist på resurser för att verka mer aktivt.

Det är dags för myndigheten att vakna, på allvar. Låt Statens haverikommission agera: Dödsfallen skrämmer, antalet snöskotrar ökar i antal - och de går dessutom allt snabbare - och hela frågan präglas av nonchalans.
När Statens haverikommission tog sig an den militära flygolyckan 2012 i Kebnekaise dog fem. När samma haverikommission, samma år, utredde frågan om varför två bussar började brinna i Helsingborg var det ingen som dog. Var finns myndighetens stöd för att förhindra skoterolyckorna? Det finns en lag (1990:712) om undersökning av olyckor som skulle kunna komma till användning för att göra fjällen till en tryggare plats. Det innebär automatiskt inte att någon förordar förbud. Snarast tror jag själv på omfattande informationssatsningar, utökat stöd till ideella skoterföreningar och bättre täckning i fjällområdet.

En haveriutredning ska ge svar på främst tre frågor: Vad hände? Varför hände det? Och sedan till det som jag tycker är det mest intressanta: Vad kan göras för att en liknande händelse inte ska inträffa igen, eller för att minska konsekvenserna om de gör det? Här finns inte utrymme för att moralisera om en sup hit eller dit, eller om man kör på natten eller inte.

Jag tänker på alla barn som förlorar en förälder, en hustru som förlorar sin man eller en arbetsplats som mister en kollega. Därtill ska vår fjällvärld vara en tryggare plats att vistas i.

Maria Söderberg

Fotnot:
Statistik från Transportstyrelsen och Snofed, Sveriges Snöskoterägares Riksorganisation.
Rapport nr 119 om "Snöskoterrelaterade dödsfall under 30 säsonger i norra Sverige (Umeå universitet, 2004).