Jag är en kvinna med flera sidor. Jag vill gärna att alla de sidorna ska få finnas. Att det ska få finnas en lite privatare Britta. Och en som är företrädare för hela kommunen. Och en som är mer partipolitisk. Och jag vill att människor ska kunna få välja vilken Britta de möter.


Den privata Britta gillar att springa på vägarna och i skogen. Hon tänker så bra då. Och slappnar av. Och samlar kraft. Och hon gillar att vara med sin familj. Och att resa. Bland de sociala medierna så finns den privata Britta på Facebook. Och på Instagram.

Sen försöker en mer yrkesmässig Britta skriva på Twitter. Det går inte så bra. Det korta formatet (140 tecken) och kontexten av andras åsikter och ut- och inlägg känns begränsande. Men jag läser en del där. Följer partiföreträdare av alla färger. Och en och annan som bara är rolig.

Kommunföreträdaren Britta skriver krönikor på hemsidan om vad vi just nu håller på med. Vi har en kommunikatör som stöter på mig emellanåt och säger till när det är länge sedan vi publicerade något. (Och nu är det faktiskt ett tag sen.) Men på hemsidan är jag inte partipolitisk. Skulle inte falla mig in. Kommunalråd är man för en hel kommun. Även för dem som inte har röstat fram en.


Men så finns det ju de som efterfrågar vad jag egentligen tycker. Rent politiskt. Som vill veta vilka frågor jag vill driva. Vad jag har gjort och vad jag vill göra. Och dessa har jag gått och funderat på. Länge. Jag pratar gärna med folk på Konsum och i telefon. Men alla vill inte vara så direkta. Och därför har jag tänkt att jag nog behöver starta en blogg. Där jag kan vara sosse. Men ta ansvar själv för det jag skriver och tycker. Dela med mig av tankar och förklara varför jag tycker och gör som jag tycker och gör. Kanske beskriva lite mer vad jobbet egentligen innebär. Vilka förväntningar man rimligen kan ha. Och vad som jag faktiskt inte kan påverka. Jag behöver ha ett ställe där jag får bre ut mig lite mer.

Jag provade lite i vintras. Men då skrev jag inlägg när jag var arg. Och det blev inte alls bra. Man ska inte göra så mycket i affekt. I mitt fall kan jag inte ens raljera till goda vänner om jag är arg. För jag låter förmodligen så tvärsäker och övertygande att de tror att jag menar vad jag säger. Och det blir dumt och fel. De där inläggen publicerade jag aldrig och nu har jag raderat dem.

Så - i förra veckan när jag sprang Vaukarundan - bestämde jag mig att nu fick jag göra allvar av mina tankar. Och nu finns det en blogg. Texterna som jag lägger ut är klara när de publiceras. Det som är runt omkring med bilder och layout kommer att bli bättre allt eftersom. Och tycker du inte om det jag skriver så måste du inte läsa. Men du får. Om du vill.

Länk till min blogg finns här.

Britta Flinkfeldt Jansson