Varför inte ett glaciärisblock till Paris och FN-konferensen om klimatfrågan?
För ett år sedan försökte Marianne Hofman, redaktör för Arjeplognytt.se, och jag väcka intresse för en idé. I slutet av september 2014 hade vi precis avslutat Bokmässan i Göteborg. Vårt glaciärisblock från Salajekna hade åter väckt stort intresse. Det hade varit utställt två gånger tidigare på Vildmarksmässan, men eftersom det smälte så långsamt blev det även en transport till västkusten. Nordens största kulturparty, mitt bland alla böcker och författare. Vad kunde passa bättre? Fler än 2 000 klappade på isen under mässan. De förundrades över att den var närmare tvåtusen år gammal och att den kom från svensk glaciär. Frågorna om klimathotet var många. Vi samarbetade med Svenska Naturskyddsföreningen, den fackliga Union to Union och Sensus, Svenska kyrkans studieförbund. Glaciärisblocket hade, jämte boktemat Brasilien, varit en av nyheterna vid mässans start. På Internationella torget - mitt i en korsning där alla passerade - gjorde den sig så bra.

Kan man skriva något så fånigt att man blir förälskad i is? Ja, så var det med vårt block. Det kanske har att göra med allt klappande på isen, hur flera tusen människor rört vid den kalla blöta ytan och med fingrarna känt ett litet sandkorn, kanske just i detta ögonblick tänkt på hur gammal just den här isen är? kan det vara för att så många barn tjutit av glädje när de känt den kalla isen mot sina händer och plaskat mot ytan?
Under flera visningar har människor uttryckt sig på liknande sätt. När forskningschefen Gunhild Rosqvist vid Tarfalastationen var på scenen en gång - vid ett tillfälle när isblocket stod i en aula på Stockholms universitet - kallade hon den för "min baby". Hon klappade på den, flera gånger, och fick något varmt i blicken när hon berättade om de glaciärer som omgav Tarfala.
Med i Göteborg var också Per Holmlund, professor i glaciologi, som besökt Salajekna många gånger. Han har också varit vår guide med utgångspunkt från Vuoggatjålme. När han berättar om glaciärer uttrycker han ofta hur vackra de är. Per Holmlund menar att glaciärer är starka symboler i klimatdebatten eftersom de både uttrycker naturens sårbarhet och det hot som smältande glaciärer utgör för vattenförsörjning. Med detta följer ett stigande världshav. Få kan berätta om detta så begripligt.
Men så var det idén om att ta ett isblock från Salajekna till klimatkonferensen i Paris i början av december 2015. Under resans gång skulle isblocket visas upp, klimatfrågan diskuteras. Utgångspunkten var förstås att peka ut vad som håller på att hända i norra Europa. Med det varmare klimatet får vi blötare, men också mer varma somrar. Det blir mer regn. Fjällandskapet i Skandinavien förändras när mossor och lavar minskar. Dvärgfjällbjörken breder ut sig på bekostnad av annan växtlighet. Snötillgången minskar efterhand som klimatet blir varmare. Länsstyrelsen i Norrbotten skriver i en rapport från 2012: “I fjällen framträder effekter av klimatförändring tydligare än i många andra ekosystem. Trädgränsen har höjts 100-150 m de senaste 100 åren och i den biologiskt rika skogsgränsen pågår en igenväxning. Beräkningar visar att skogsgränsen kan förskjutas uppåt 233-667 m beroende på vilket klimatscenario som används och det geografiska läget i fjällkedjan".
En offert plockades fram med hjälp av transportörerna av glaciäris, Mats Holmström och Per-Eric Holmberg i Arjeplog. De hade ju varit med förr. Lågt räknat skulle det kosta 150 000 kr. Hämtningen måste ske senast i början av april månad. Jag pratade med UD, Sida, Naturskyddsföreningen och tryckte upp en fotobok i ett enda exemplar till biståndsminister Isabella Lövin. Hon fick den i sin hand på ett klimatmingel med julglögg i Stockholm som vi arrangerade. Detta mingel var en uppföljning av Bokmässans isäventyr och nu stod vi där, Marianne Hofman, Per Bengtson från Naturskyddsföreningen och Kristina Henschen från Union to Union och undrade hur hon skulle ställa sig till idén. Isabella Lövin hade just besökt Bangladesh och pratade om hur klimatförändringarna skulle drabba det havsnära landet. Men de svenska fjällen hade hon inte besökt som vuxen. Vi erbjöd förstås en resa till Arjeplogs kommun och Salajekna. Mina brev efter mötet förblev dock obesvarade.
Alla idéer får inte vingar. Även om de kan vara bra, så måste man arbeta mycket målmedvetet med dem. Vi hann helt enkelt inte. Jag hann inte.
Men, det kanske var lika bra. Ja, alldeles säkert som jag ser det nu.
För nu händer många intressanta saker.
I veckan startade Run for Your Life där tusen personer springer stafettlopp från Kiruna till Paris. Det var oerhört gripande se Jenni Laiti påbörja den första sträckan på Luossavaaratoppen med sin speciella sten i handen. Stenen är hämtad vid Ishavet och den samiska aktivisten Jenni Laiti menar att en uppvärmning av klimatet kommer att leda till försvårad renskötsel.
Från en fjord utanför Nuuk, Grönland, fraktas 80 ton is som ska ska bli ett konstverk i form av klocka. Det är konstnärerna Olafur Eliasson och Minik Rosing som satt allt i verket med stöd av sponsorer.
Därmed så finns två verkligt intressanta aktioner kopplade till klimatkonferensen och det lär förstås följa många fler.
Min första blick på Sulitjelmamassivet, och den del som utgör Sveriges största glaciär Salajekna, såg jag från ett helikopterfönster för fem år sedan. Det var oerhört mäktigt. Här låg en gigantisk rörlig ismassa som tryckte sig fram ned mot Issjön. Storleken är 24 kvadratkilometer. Det djupaste området som uppmätts är 300 meter. Den sjö som bildats vid avsmältningsområdet ligger på gränsen mellan Norge och Sverige. Glaciären är den första som blev omskriven i Sverige. 1807 var ett team på plats med naturforskaren Göran Wahlenberg. Han beskrev hur isen "mullrade och dånade". Tack vare de mätningar som gjorts sedan dess vet man att glaciärens kant dragit sig tillbaka mer än en kilometer. Hela det område som omger glaciären är en uppvisning om vad som sker när inlandsisens täcke en gång i tiden drog sig undan. Det är fascinerande att klafsa runt i leran, se de första små yttringarna av växtlighet och ana sig till hur det kommer att se ut inom en snar framtid i ett större fjällområde.
När jag senare återkom till glaciären 2012 och 2014 kunde jag med egna ögon se hur iskantens omfång minskat. Men sommaren 2015 låg snön kvar länge. Issjön var nästan täckt av is så sent som i början på augusti.
Genom att lyssna till klimatforskare vet vi att bilden inte är entydig. Det finns många faktorer som påverkar klimatförändringar. För även om vi minskar användningen av fossila bränslen så kanske det inte räcker. Men, varför chansa när vi själva kan bidra? Läser vad Per Holmlund sa när han fick 2015 års Kunskapspris av stiftelsen ÅForsk för forskning och utveckling:
"Vi som idag är ögonvittnen till isarnas snabba avsmältning måste fortsätta att göra världen uppmärksam på det som faktiskt sker. I dag sker det saker som är utöver vad som kan förväntas av naturliga reaktioner".

Medan jag skrev den här krönikan gjorde jag en paus och anmälde mig till stafettloppet Run for Your Life. Till Paris! Åtminstone kan jag erbjuda mig någon liten delsträcka. Det är trots allt 450 mil som alla ska springa. I så fall ska jag ta med mig en bit av glaciären från Salajekna. Det finns faktiskt kvar ett block i ett fryslager i Göteborg och i min egen frys har jag också några kilo.

Maria Söderberg




TIPS:

Följ aktionerna med det gigantiska isblocket som fraktas över havet. Länk till Ice Watch Paris finns här.

Följ Run for Your Life här. Allt filmas och sänds live på runforyourlife.nu

Länk till rapport “Klimatförändringar i Norrbottens län" om klimatfrågan från Länsstyrelsen i Norrbotten finns här.

Mer bakgrund och historik finns här.

Per Holmlund får 2015 års Kunskapspris. Se mer här.
(med bild från 2013 där glaciärisen finns med i ett seminarium på Stockholms universitet).