"Gösta, Gösta! Gå genast ner därifrån"
Jag rycker till där jag sitter på min bänk på en lekplats i en närförort till Stockholm. Solen värmer och en mängd barn i varierande åldrar åker rutschkana, gungar, leker i sandlåda, klänger i mer eller mindre fantasifulla klätterställningar eller tar sig fram på de asfalterade gångvägarna på sina kickboards, eller sparkcyklar som jag skulle föredra att kalla dem. Mitt yngsta barnbarn är sysselsatt med att bygga figurer i sand.


Trots uppmaningen sitter jag kvar på bänken, men vänder mig om och får syn på en liten ljushårig pojke, som tagit sig upp i stegen upp till den största rutschkanan. Hans mamma står på marken nedanför och vädjar till honom att komma ner. "Gösta, du måste komma ner, du slår dig om du ramlar ner därifrån", vädjar hon. Han fortsätter sin klättring men hon följer efter upp till startplatån för rutschkanan och låter honom åka ner.

Jag går fram till henne och uttrycker min glädje att träffa på en liten gosse med mitt namn, det har jag inte upplevt förut. Hon berättar att de ville hedra hennes avlidne far med att ge dottersonen namnet efter morfar.


Klass 4 B, år 1953

Denna episod får mig att reflektera över namntrender. Jag undrar hur väl representerat mina klasskamraters namn är bland nutidens småbarn. Dubbelnamn som Jan-Åke och Sven-Olof förstår jag är mycket ovanliga, men hur är det med de övriga?

Som den statistiknörd jag är försöker jag mig på att ta reda på det. Statistiska Centralbyråns befolkningsstatistik innehåller en redovisning av nyföddas namn. Så jag letar fram mina klasskort från fjärde och femte klass i folkskolan. Till min tillfredsställelse upptäcker jag att jag minns allas namn och kan därför få reda på hur populära mina forna skolkompisars namn är idag.

De tabeller jag hittar redovisar vilka namn som minst tio barn i landet fått som tilltalsnamn under de senaste 18 åren.

Av de åtta flicknamnen i klassen har varken Birgitta, Ulla eller Ragna nått upp till det antalet något år, medan namnen Monika och Lilian förekommer enstaka år. Däremot finns Helena, Karin och Ingrid med alla år med det sistnämnda som absolut populärast de senast tolv åren. Ingrid förekommer även på topp 100-listan de senaste tio åren.


Klass 5 B, år 1954

Pojknamnen uppvisar inte lika hög popularitet som flickornas. Trots att de är fler, tolv stycken, så är endast ett namn, Svante, med på listan över tio barn, som bär det namnet. De senaste åren med över 100 namn.

Förutom de två dubbelnamnen så har inte heller Bengt, Göran, Leif, Ove och Rolf nått upp till tio noteringar något år. Lars förekommer av och till under de flesta åren, men inte alla, medan Sune och Gösta placerat sig på listan oavbrutet de senaste sju-åtta åren. År 2015 presenterade sig även Arne som bubblare för första gången, med exakt tio noteringar.

På klassfotona förekommer två olika lärare. Vårterminen i fjärde klass hade vi en uppskattad nyutbildad vikare. Hon hette Estrid, ett namn som inte alls förekommer i namnstatistiken. Året därpå hade vår ordinarie lärare återkommit.

Även om Ingrid och Svante någorlunda behållit sin popularitet så bleknar deras siffror i jämförelse med Axel, vår stränge magister Svenssons förnamn. Han står längst bak på klasskortet från femte klass. Hans namn bärs av mer än 500 nyfödda pojkar varje år under den redovisade perioden och har även årligen varit topp 100, med som bäst niondeplatser ett par år.

Jag tror inte att någon av oss elever kunde tänka sig att magisterns namn i början av 2000-talet skulle vara mångdubbelt populärare än något av våra 40-50-talsnamn. Undrar om han trodde det själv?

Gösta Jonsson