2015-01-15 19:16:06
Om flottning, förfallstid och troll
Foto: Börje Granström
Flottningen pågick för fullt år 1964, och flottningsinspektör Gustav Ederlöv hade bråda dagar.
Sixten Jernberg summerade sin skidkarriär, och för de boende i Akkapakte blev hösten med den långa förfallstiden besvärlig.
Börje Granström berättar också historien om trollet på Galtis som inte tycker om tv.
En skidkungs sista skidtävling
Det är dags för slutsummering av Sixten Jernbergs karriär. Börje Granström intervjuar honom i en inspelning från 1964.
Han berättar att han inte haft någon tränare, utan har fått lära sig av sina egna misstag, och att han nu kommer att sakna Norrbotten och de människor han mött här.
Sixten Jernberg konstaterar att han visserligen känner till skidsporten som sådan, men att han känner människorna bättre. Han tror att svensk skidsport har möjlighet att ligga kvar på en hög nivå.
Flottningsinspektör Gustav Ederlöv har bråda dagar. Han har sju flottarlag ute nu på Uddjaur och Storavan, med flytande manskapsbaracker.
Att rekrytera folk till flottningen går bra, det är i stort sett samma folk som återkommer år från år.
Gustav Ederlöv berättar också att dagspenningen visserligen är bra, men att de jobbar många timmar, ibland hela dygn, för sin dagspenning.
Viktoria Rankvist i Akkapakte beskriver en besvärlig höst och en förfallstid när isarna varken bär eller brister.
I Akkapakte bor elva personer, och de är helt isolerade från omvärlden. Man litar på att provianten räcker och att telefonen ska fungera. Börje Granström berättar också att man dock gladde sig åt att en järv skjutits, vilket innebär en rendödare mindre i trakten.
Det bor ett troll i Galtispuoda. Så skrev Bror Broman, slöjdlärare i Arjeplog i början av 1950-talet, i en diktsamling han gav ut. Och Haldor Degerfalk som jobbade för Norrbottens Kraftverk hade lust att tro att dikten speglade verkligheten. Han trodde dessutom att trollet inte gillade tv, eftersom det var så svårt att få tv-sändningen att fungera från berget.